12.12.2014

A hade genom hovrättens lagakraftvunna dom 23.12.2010 dömts till ett gemensamt fängelsestraff för grovt skattebedrägeri begånget i hans personliga beskattning samt för vissa andra brott.

Europeiska människorättsdomstolen hade i sitt avgörande 20.5.2014 konstaterat att förbudet ne bis in idem, som grundar sig på artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till Europeiska människorättskonventionen, hade överträtts i rättegången eftersom A hade dömts i hovrätten för grovt skattebedrägeri fastän en administrativ skatteförhöjning angående ett och samma förfarande hade blivit slutlig innan domen i brottmålet gavs.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av beslutet att det inte i hovrätten hade inträffat ett sådant rättegångsfel som avses i bestämmelserna i 31 kap. 1 § 1 mom. rättegångsbalken och att det inte i fråga om åtalspunkten för grovt skattebedrägeri fanns grund för att återbryta den lagakraftvunna domen. (Omröstn.)

Plenum

RB 31 kap 1 § 1 mom

RB 31 kap 2 § 3 mom

Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, 4 art i tilläggsprotokoll 7